Välkommen till finanshistorien

Hej och välkommen till denna sida som jag hoppas kan bidra med lite bakgrundshistoria och information kring en av vår tids mest dolda världar nämligen finansvärlden. Jag har studerat nationalekonomi och ekonomisk historia men är vare sig nationalekonom eller historiker. Jag hoppas att mitt sätt att skriva är lätt att förstå även om ämnet i vissa delar kan vara lite komplicerat.

 

Om man är intresserad av att läsa mer om finansvärlden och nationalekonomi tycker jag att tidskriften Ekonomisk debatt är en mycket bra källa. Man kan även hitta uppsatser som skrivits av studenter på universiteten runt om i Sverige som behandlar finanshistorien ur olika perspektiv ofta med en nationalekonomisk inriktning. Man kan även hitta mycket information i våra stora dagstidningar och ekonomiska nättidningar. Om man söker på dessa tidningars hemsidor kan man hitta mycket intressant information så långt tillbaka som mitten av 1990-talet och ibland även längre tillbaka i tiden.

 

När man läser finanshistoria och nationalekonomisk historia är det viktigt att komma ihåg vem som lämnar uppgifterna. Precis som politiker har olika tolkningar om vad som hänt bakåt i tiden har många ekonomer olika uppfattning om vad som har hänt historiskt. Nationalekonomer som representerar olika politiska ekonomiska inriktningar uppfattar händelser på olika sätt. Vissa andra vill förvränga informationen för att gynna ekonomiska intressen eller politiska inriktningar. Precis som våra politiker alltid hävdar att allt bra som hänt samhället är deras förtjänst och allt dåligt är orsakat av motståndaren. 

Jag har även gjort en sida om bankväsendets historia: https://finanshistoria.n.nu/banker
 

Allmänt om finanskriser och ekonomi

När man studerar ett antal finanskriser så finner man att de flesta har ungefär samma orsaker. Man kan jämföra bubblorna/kriserna på samma sätt som man kan jämföra olika sorters pasta. De ser lite olika ut men innehåller för det mesta ungefär samma ingredienser.

 

Ekonomen Dudley Dillard skriver att vad som kännetecknar den kapitalistiska ekonomin är att den antingen måste växa eller stagnera. Den kapitalistiska ekonomin kan inte stå stilla. Detta är den grundläggande orsaken till att vi har uppgångar och nedgångar i det ekonomiska systemet.

 

Det som händer går att beskriva väldigt enkelt. Anta att det finns för lite bilar på marknaden i förhållande till köpare. Företagen som tillverkar och säljer bilarna kan därför ta ut ett allt högre pris för bilarna. Företagen kommer att tjäna mer och mer pengar på varje såld bil. Detta medför att fler personer blir intresserade av att bygga bilar eftersom förtjänsten bara blir bättre och bättre. Ju fler som vill köpa bilar desto högre blir priserna och desto fler vill producera bilar för att tjäna pengar. Till slut når man en tillräckligt stor produktion så att alla som vill ha en bil kan köpa en. Om det är så att för många har investerat i att bygga bilar så kommer det att finnas ett överflöd av bilar och priserna kommer att sjunka. När alla som vill ha en bil har köpt en och priserna sjunker blir det inte längre lönsamt att tillverka bilar. Fabrikerna måste minska arbetskraften och skära ner på produktionen. Vi har en nedgång i ekonomin. Det är så kapitalismen fungerar. Varje investerare gör sina egna bedömningar av marknaden och vissa är mer optimistiska än andra till dessa att det finns en överproduktion och marknaden försämras.

 

Vad är det då som orsakar att de blir allt fler som vill köpa bilar ? Det är finansmarknaden som styr räntorna. När marknaden går sämre sjunker marknadsräntorna. Till slut är de så låga att i kapitalisterna inser att de måste investera i någon form produktion för att tjäna hyfsat med pengar på insatt kapital. Att få en procent på sina pengar på statsobligationer eller bankränta räcker inte. De vill tjäna mer. Alltså måste de hitta på nya saker att sälja till konsumenterna. Man investerar och hoppas att konsumenterna ska köpa produkterna. Samtidigt har priserna på varorna sjunkit på grund av den hårdare konkurrensen vilket har gjort konsumenterna intresserade av att handla igen. De låga räntorna gör att det är billigt för företagen att investera och billigt för konsumenterna att låna pengar till konsumtion. Produktionen stiger,  konsumtionen stiger och samhällsekonomin växer. Allt fler lånar pengar för att producera och konsumera. Bankerna vill också tjäna pengar och höjer därför räntorna. Ju bättre ekonomin går, desto fler vill låna pengar för att investera eller konsumera vilket leder till högre marknadsräntor delvis på grund av att risken ökar för bankerna. Till slut blir räntorna så höga att det inte längre lönar sig att låna pengar och konsumtionen minskar. Så fungerar den rena ostörda kapitalismen och det råder en fri marknad av ekonomiska aktörer. 

 

Varför växer det då fram värdebubblor ? Borde inte marknaden förhindra detta ? Jo det skulle en fri marknad göra men marknaden är sällan fri. Banksystemet som är lite invecklat bygger på att pengar flyter runt i systemet. Allt styrs av centralbankerna eller FED som den kallas i USA. Centralbanken är grunden för hela finanssystemet. Därför sätter centralbanken räntan som styr bankernas räntenivåer eftersom bankerna kan låna utav centralbanken till den så kallade reporäntan. Om centralbanken av politiska skäl sätter en ränta som är betydligt under den ränta som marknaden skulle kräva skapar man en konstgjord extra kapitalflöde till marknaden. Bankerna kan fortsätta låna ut pengar till lägre räntor är vad marknaden anser är lämpligt och detta gör att företag, banker och allmänheten fortsätter att producera och konsumera mer än vad systemet klarar av. Håller centralbanken räntan för låg alldeles för länge som den gjorde under 20-talet i USA och nu under 2000-talet i USA skapas en överlåning och en överkonsumtion som sedan måste rättas till. Ju större excesser eller överdrifter som centralbankerna och politikerna skapar desto större blir kaoset och fallet när allt ska rättas till igen. Och marknaden fungerar så att den kräver en balans. Rubbas balansen skapas problem. Ju större obalans desto större problem.   

Både under 20-talet som under 2000-talets första decennium byggde politikerna på obalansen genom att skapa förutsättningar för billiga lån genom förändrad lagstiftning som ledde till större risktagande. Allt mer pengar kom ut på marknaden och företag förstod att de skulle tjäna mer på finansinvesteringar än investeringar i produktion av varor och tjänster. Till slut rasade de uppblåsta bubblorna och ekonomierna föll ihop som korthus. Raset orsakades dels av en stor överproduktion och av förstora mängder billigt kapital som förstärkte aktiekurser och huspriser till orimliga nivåer. Marknaden fick inte rätta till sig själv utan blåstes upp av centralbanker och politiker.

 

Det var ungefär samma som hände under 80-talet i Sverige med billiga lån och förenklade regler för finansinstituten som utnyttjade situationen och skapade en extrem obalans. Byggbolagen byggde nya bostäder och till slut fanns det ett överskott av fastigheter till kontor och hela fasighetsbranschen rasade samman. Politikerna skapade även nya regler för allmänheten att investera i aktier i form av avdrag för pensionssparande som drev på utvecklingen. När kollapsen kom var nästan hela befolkningen inblandad någonstans och drabbades.

 

Man kan således säga att en bubbla växer fram när någon antingen på grund av förhållandena på marknaden eller i rent spekulativt syfte kraftigt ökar ett värde på t ex fastigheter eller aktier som saknar förankring i förhållande till normala långsiktiga marknadsmässiga värderingsprinciper. Ofta har dessa regler skapat förutsättningar för att markant öka mängden kapital/pengar på marknaden samtidigt som låga räntenivåer gör det billigt att låna pengar vilket skapar ännu större mängd pengar på marknaden. Dessa pengar måste ta vägen någonstans. Får man enbart en låg ränta på pengarna på banken satsar man istället på fastigheter, guld, metaller, konst, aktier eller något annat som ger bättre ränta på pengarna.

Det är också en ny mentalitet som har växt fram sedan 1980-talet genom bland annat reklamkampanjer och annat som gjort att alltfler väljer att sätta in sina pengar i aktier, fonder, fastigheter och annat som antas öka i värde istället som förr i tiden då madrassen var ett bra tillhåll för pengar.

 

Varför kollapsar då dessa värdebubblor så kraftigt ? Jo därför att på samma sätt som låga räntor skapar billiga lån som ökar penningmängden i samhället vilket leder till ökade investeringar, nyanställningar och mera konsumtion - spiralen stiger allt snabbare, leder högre räntor till mindre investeringar, uppsägningar, mindre konsumtion och nedåtgående spiral. De faktorer som finns i ekonomin förstärker varandra åt båda håll. Det går fort upp och lika fort ner. Och alla tappar vi minnet mellan svängningarna. Nja inte alla vissa finansgubbar utnyttjar dessa svängningar till att göra sig rika. 

På samma sätt som finansvärlden på Wall Street hade nära förbindelser med regeringen och presidenten i USA på 20-talet hade Wall Street nära samarbete med regeringarna Clinton och Bush i slutet av 1900-talet och början av 2000-talet.

 

Varför accepterar vi då dessa excesser, vansinniga nästan samhällsförstörande värdebubblor ? För att vi bara är människor och glömmer som det brukar hävdas. Nej det tror jag inte. Snarare beror det på okunskap om de starka krafter som är inblandade av politiker som lindas runt fingrarna av finansinstitutens ledare. Vilken politiker vill dra åt bromsen när allt verkar flyta på så bra. Allt går bara bättre och bättre. Politikerna förstår nog inners inne att det kommer att ta slut men vill inte medverka till att det tar slut för fort. Ansvarslöst. Javisst. De stora finansinstituten förstår mer än vad vi tror hur marknaden fungerar. De utnyttjar vår okunskap och politikernas vilja att bli populära. I USA köper de stora företagen presidenterna och har dem i sin ficka. I Sverige hoppas jag inte att det är så men man börjar undra ibland.

 

Nationalekonomi är en relativt löjlig verksamhet. De hittar på matematiska formler som de sedan påstår förklarar marknaden. De hittar sedan på massa svåra termer som inte vanligt folk ska förstå så att det kan framstå som att de har kunskaper som vanligt folk saknar. Men en nations ekonomi är enbart lite mer komplicerad en din egen hushållsbudget. Det mesta som sker är självklarheter för alla som har en egen hushållsekonomi att sköta. Man kan inte låna mera än man har råd att betala tillbaka. Om vi inte har en inkomst kan vi inte ha utgifter. Om jag tillverkar något som blir för dyrt för konsumenten så kan jag inte sälja det. Jag förlorar min investering och företaget går i konkurs. Om jag kan flytta tillverkningen till låglöneländer kan jag tillverka det så billigt att jag kan tjäna dubbelt mer genom att sälja dem dyrt till konsumenter i höglöneländer som Sverige. Men om vi tillslut har flyttat ut all tillverkning så kan ingen längre köpa något i Sverige - vad händer då ?

 

 

 

Denna hemsida är byggd med N.nu - prova gratis du med.(info & kontakt)