Den grekiska skuldkrisen

Bakgrund - Greklands historia fram till krisen

Grekland är ett land med en ganska brokig historia. Landet var självständigt under antiken (400-talet f kr) men blev sedan erövrat av romarriket på 200-talet f kr. Grekland var sedan en del av romarriket fram till 1400-talet då turkarna erövrade de sista delarna av det öst-romerska riket och Grekland blev en del av det Osmanska riket. Stor-turkiet dominerade därefter de grekiska områdena fram till 1820-talet då grekerna gjorde uppror och utropade år 1830 en monarki - som självständig stat. Grekland fick dock inte fullständig självständighet utan var delvis styrda av framför allt Storbritannien och andra europeiska stormakter. Man tillsatte en tysk prins som regent. Mellan åren 1843 och 1932 gick landet i konkurs vid fyra tillfällen och tvångsförvaltades av Storbritannien och Frankrike. Grekland var därför enbart en delvis självständig monarki fram till första världskriget då Grekland fick delar av Turkiet - i mindre asien. I krigets slutskede återtog Turkiet områden de förlorat och i freden 1923 fick Grekland lämna ifrån sig ytterligare områden. Den grekiske kungen abdikerade och landet valde en president till makten. Under perioden fram till andra världskriget innehades makten av valda grupper, militärdikataturer och monarker. Vissa hävdar att det vid denna tid utvecklades en tradition av vänskapskorruption som innebar att man gynnade personer som stöttade de som hade makten.

Under andra världskriget då Tyskland och Italien invaderat Grekland stred grekerna på de allierades sida och deras motståndsröresle var med och besegrade tyskarna med stöd av framför allt England/USA. Motståndsrörelserna bestod av höger grupper och vänstergrupper med socialistiska ideer. Ikrigets slutskede och efter att tyskarna kapitulerat börjar istället det grekiska inbördeskriget mellan de olika motståndsrörelserna och grupperingarna i samhället. Storbritannien drar sig ur 1947 och då tar USA över insatsen och stödjer militära angrepp på gerillan. USA skickar inga egna soldater utan finansierar grekernas eget inbördeskrig. Med hjälp av USAs stöd vinner regeringssidan. Ännu idag finns människor som minns inbördeskriget och hur det drabbade deras släktingar och förfäder. Inbördeskriget splittrade det grekiska folket.

Efter kriget blir Grekland självständigt men styrt av USA och de allierade. USA pumpar in mycket pengar i landet (Marshall-hjälpen). Grekland ska vara den militära utposten i sydöstra europa nu när oljan börjar bli en allt viktigare del av världsekonomin.  Under 60-talet börjar allt fler protester och krav riktas mot regeringen för den ekonomiska politiken. Oroligheterna i landet blir att större.

Då 1967 tar en grupp militärer makten med general Papadopoulos i spetsen och inför militärdiktatur "juntan". Militärerna har sedan makten fram till 1974 då juntans makt föll samman. De stora grekiska redarna och andra grekiska företag utvecklas bra liksom delar av världsekonomin. 1973 drabbas västvärlden av "oljekrisen" då arabstaterna OPEC väljer att chockhöja priserna i protest mot USAs stöd till Israel. USA vill använda sig av de grekiska baserna för att bekämpa arabstaterna i kriget men Grekland säger nej av rädsla för att drabbas av problem från staterna i mellanöstern. Samtidigt inträffar oljekrisen som får alla utgifter att skena och orsakade kris i västvärlden. Den grekiska ekonomin blev sämre liksom världsekonomin och till slut efter protester från allt fler länder mot militärdiktaturen faller juntan år 1974. År 1975 utropades en republik som ska ha sin grund i ett demokratiskt styrelseskick.

Det nya demokratiska Grekland 1975 -

Den nya grekiska samhället ska införa demokrati och två starka partier växer fram - Högerpartiet Nea demokratia och Papandreous socialdemokrater PASOK. Demokratin har sedan dess funnits kvar och har dominerats av dessa två partier.

Eftersom dessa partier är så dominerande så lovar de företag och väljare saker som de ska genomföra om de får makten. Det är detta som många menar har gått för långt. Man lovade folk fördelar, företag offentliga kotrakt och skattemässiga fördelar om man röstade på respektive parti.

Att de stora grekiska företagen får stora fördelar skattemässigt och  kontrakt som ska utföras för staliga pengar som politikerna tilldelar sina "vänner". Till exempel har den stora grekiska handelsflottan varit skattebefriad - förmodligen för att landet konkurrerade med andra lågskatteländer. Handelsflottan utgjorde cirka 15 % av landets BNP 2011. Flera andra delar av de stora grekiska företagen har haft olika former av skattebefrielse som konkurrensfördelar. Partierna lovar lägre skatter för stora företag för att få stöd av företagen politiskt. Vanligt folk kunde man lova fler statliga anställningar för att öka stödet för partierna.  Även de enskilda ledamöterna av parlamentet skaffar sig trogna väljare genom att erbjuda någon form av gentjänst - t ex underlätta vid kontakter med myndigheter och liknande. Man kallar det för klientelism - att man stödjer någon politiskt som sedan kan ge dig fördelar. Eftersom alla äldre väljare varit vana av att rösta på "sina" politiker så har man fortsatt med det. Politikerna har på så sätt fått en grupp av lojala väljare som kan utgöra en hel familj eller släkt.

PASOK med Papadreou utvecklade under 80-talet ett välfärdssystem med skattefinansierad gratis utbildning och sjukvård. Han betalade mycket av uppbyggnaden med lån eftersom skatteintäkterna inte räckte till att finansiera välfärdssamhället. Under första delen av 80-talet ökade Greklands statskuld till 42 % från nästan ingenting. (Man kan samtidigt komma ihåg att det var vid denna tid som den stora Reagan-styrda lånefinansieringen började som sedan orsakat allt större problem i världen och som nu senast orsakade den globala finanskrien 2008.)

Grekland som gick med i EG 1981 var nu en del av det stora europeiska demokrati-området. Men Grekland hade inte den industriella eller produktionsbas som många andra EU-länder hade. Man var ett relaativt fattigt jordbruksbaserat land. De ökade de offentliga uppgifterna för att skapa jobb och en högre generell välfärd utan att de hade någon finansiell grund för de ökade utgifterna. För att kunna finansiera sin ökade levnadsstandard fick de börja låna pengar. Men räntorna på lånen var relativt höga under perioden fram till slutet av 1990-talet då Grekland började anpassa sig för att vara med i eurosamarbetet. Eftersom man även hade en hög genomsnittlig inflation på cirka 12 % under 70-90-talet så åt inflationen upp lånen och räntekostnaden.  

(Om man har ett lån på 100 000 med en ränta på 10 % så kommer en inflation på 12 % att minska värdet på lånet och därmed även räntorna kraftigt varje år i förhållande till de löneökningar som troligen är på samma nivå som inflationen. Om man första året tjänar 100 000 och lånar 100 000 så kommer man med höginflation och löneökningar att tio år senaare tjäna 200 000 fast lånet är fortfarande 100 000 - så värdet av lånet har minskat i förhållande till inkomsten och BNP. På så sätt kan ett land med hög inflation låna relativt mycket löpande utan att skulden som helhet växer lika fort.)  

Grekland och Euron

Man hade kvar sin egen valuta fram till 2001 då Grekland var en av de länderna som införde Euron. Jag kommer ihåg att man som turist i Grekland före Euron infördes 2001 tyckte att det var relativt billigt att äta och dricka i Grekland men att det strax efter blev väsentligt dyrare med allt i Grekland - nu var priserna lika höga som i Sverige. (Turkiet blev därför det nya favoritlandet bland många svenska resenärer - då det landet fortfarande var relativt billigare).

För det första säger man att Grekland var ett land som egentligen inte levde upp till kriterierna för att vara medlem i Euro-samarbetet. Kriterierna var bland annat inflationsmål, maximalt budgetöverskott och andra strikta kriterier för ländernas finansiella stabilitet.  Jag tror att alla är överens om att Greland aldrig borde ha fått var med i eurosamarbetet på grund av dess historia av finansiella problem och dess sätt att hantera valutan och annan finanspolitik. 

För det andra var Grekland ett land med svag ekonomi och som inte hade den ekonomiska struktur och utveckling som kännetecknade många av de andra länderna. Länder i liknande situation var Spanien, Portugal och Irland.

Eftersom Grekland i och med Euron blev en del av 12 länders gemensamma ekonomi innebar det att landet fick stora finansiella fördelar och samtidigt nackdelar. Fördelar var framför allt att de kunde låna till väsentligt lägre ränta (3-5%) och därför också väsentligt mer än om landet hade haft en egen valuta.

I och med euron minskade den grekiska inflationen till några procent, låneräntorna sjönk till 3-5% och den grekiska budgeten skulle på pappret bli mera stabil. Samtidigt blev Grekland en del av det stora europeiska euroområdet med starka ekonomier. Detta gynnade möjligheten och trovärdigheten för den grekiska staten och lokala organ liksom företag att få låna och kunna investera i större utsträckning än tidigare. 

Grekland investerade också i början av 2000-talet  mycket i mer utbyggnad såsom och bland annat i de stora OS-anläggningarna för OS år 2004. Man anger även stora infrastrukturprojekt som man lånade pengar till. Staten drog på sig en allt större statsskuld samtidigt som skatteintäckterna inte ökade i samma takt. Kvar fanns fortfarande stora skattebefrielser för företag och andra investerare. Bland annat var turistindustrin på öarna helt eller delvis skattebefriad. Samtidigt kunde grekerna privat öka sina lånefinansierng av fastigheter och konsumption precis som många andra delar av västvärlden vid denna tid - särskilt då utmärkande för befolkningen i USA.

Det grekiska samhället och dess stora lånefinansiering fungerade dock eftersom ränorna var låga som Euro-medlem.

Nackdeln med att bli medlem i euron var att inflationen inte längre åt upp lånen. Ävenom räntorna var mycket lägre än tidigare så växte låneskulden mycket snabbare än innan eurointrädet. Eftersom inflationen var låg, ökade inte heller lönerna i snabb takt vilket medförde att det istället var lånen som växte och med dem den totala räntebördan.

Eurons värde missgynnar Grekland och gynnar Tyskland   

Den fördel som grekerna fick med en mer stabil ekonomi av att vara en del av det stora valuta samarbetet medförde även en nackdel på så sätt att värdet av de enklare grekiska jordbruksvarorna blev dyrare i konkurrensen med andra länder. Ett land med relativt liten BNP och instabil ekonomi har ofta en fördel av att landets valuta värderas lågt i förhållande till starkare länder och världsvalutorna. Den grekiska ekonomin stabiliserades och stärktes kraftigt genom euron vilket medförde att landers export missgynnades av en kraftig prishöjning som enbart beroende på den ökande gemensamma styrka i ekonomin.

Värdet på den tyska valutan minskade istället i förhållande till andra valutor och världsvalutor till följd av att länder med sämre ekonomi/ekonomisk utveckling av produktionen och lägre BNP per capita blev en del av euro-samarbetet. Så att ta med länder som grekland, Portugal, Spanien, iralnd och kanske även Italien gynnade en lägre värdering av euron i jämförelse med andra valutor. Den tyska, holländska och franska exporten gynnades av billigare priser. hade Tyskland haft kvar D-marken och Holland Gulden liksom Frankrike Francen hade deras varor varit förhållandevis dyrare på världsmarknaden. 

Det som euron istället gynnade de tyska företagen var att de fick en form av devalvering av sin valuta genom att de mindre utvecklade ekonomierna såsom Grekland var medlemmar av euron. Tyska , hollänska och franska produkter blev då billigare att exportera till omvärden eftersom länder som Grekland och Portugal var en del av värderingen av eurons värde i förhållande till bland annat dollarn och den Japanska Yenen.)

Samtidigt blev det väsentligt säkrare för de tyska, franska och hollänska bankerna att låna ut pengar till Grekland och grekerna. Bankerna kände sig trygga i att grekland var en del av eurosamarbete. Bankerna lånade ut mycket pengar till Grekland för att finansiera dess underskott och finansierade även de lån som många grekiska privatpersoner utnyttjade.

Men tanken var ju att euro-kriterierna skulle se till att stabilisera medlemsländernas ekonomier genom kravet på max 3 5 överfinansiering av den statliga budgeten. Hade Grekland gjort så som det var sagt hade staten Grekland inte kunnat låna så mycket pengar för att överfinansiera budgeten som de gjort.  Problemet var att den grekiska staten genom olika finansiella manövrar med hjälp avamerikanska storbanker (Goldman Sachs) kunde dölja sin kraftiga över budgetering inför den europeiska banken och kommissionen. Det var bland annat detta som ledde till den kraftiga europeiska reaktionen mot grekland när det uppdagades att landet var bankrutt år 2009.  

Den amerikanska lånebubbla-krisen 2008-09 orsakade krisen ?

När USAs bankkollaps som orsakades av uppblåsta finansieringsballonger drabbade världen medförde detta att många finansieringsbolag började ifrågasätta värderingen av räntor till bland annat Grekland och samtidigt också Spanien, Italien och Irland. När räntorna gick upp blev det allt mer uppenbart att Grekland inte längre hade pengar att betala sina skulder med och hade inte tillräckligt med skattefinansiering för att kunna hantera situationen. Landet blev därför tvunget att ställa in betalningarna och var på väg till konkurs.  

Den grekiska finanskrisen var ett faktum - våren 2009.

EU - träder in "Trojkan" och lånar ut pengar om Grekland inför en rad olka kraftiga besparingar och åtgärder för att öka skattebasen i landet. Den Internationella Valutafonden är med och ställer krav för att låna ut pengar.

Bland annat krävde man att staten skulle avskeda 100 000-tals människor och skära ner lönerna för många fler. Man skulle sälja ut offentlig egendom för att betala av lånen och höja konsumtionsskatter.  

Analys

Varför hamnade Grekland i en skuldkris. Vad var det som orsakade konkursen ?

Grekland var under hela första halvan av 1900-talet ett jordbrukarland. Man odlade oliver, vin, grönsaker, frukter och under senare delen tobak. Tobak blev under 30-talet den största exportvaran från Grekland. De hade även en stor del av världens russinproduktion. Förutom jordbruket var det framför allt livsmedelsindustrin av jordbruksprodukter som skapade inkomster och sysselsättning.  Man hade ett stort handelsunderskott och importerade mycket livsmedel och andra varor från framför allt europa. Mer än 50 % av befolkningen arbetade med jordbruk.

Man klarade ekonomin hjälpligt genom den stora grupp av greker som arbetade i tillverkningsindustrierna i norra Europa , till exempel Sverige, viss inkomster från turism och en stor handelsflotta som trafikerade medelhavet. Samtidigt hade man efter första världskriget och en fred med Turkiet 1923 tvingats att avstå från områdena i Mindre Asien till Turkiet. Stora grupper av greker flyttade då från detta traditionellt grekiska område till det nya grekiska landet. Detta skapade stora problem för samhället att klara av att ta hand om flyktingarna.

 

 

  • Man kan argumentera för att det är det grekiska folket som har skapat krisen eftersom de har visat ointresse för att betala skatt och har bedrivit delar av sina privata verksamheter utan att rapportera till myndigheterna. De har samtidigt krävt full sysselsättning och fått korrupta vänner och släktingar att anställa många på statliga inrättningar.
  • Man kan å andra sidan hävda att det är de grekiska politikernas, regeringstjänstemännen och nationalekonomernas fel eftersom de har fifflat med räkenskaperna inför EU och finansinstitut. De har målat upp en väsentligt ljusare sida av en ekonomiska verkligheten för att få fortsätta med sin lånefinansiering.
  • För det tredje kan man hävda att det är de stora finansinstitutens och företagens fel. Banker och finansbolag som tillsammans med företag som vill sälja produkter har finansierat en överkonsumtion i Grekland. Det har bland annat förts fram att många företag i norra Europa har gynnats av det givmilda flödet av krediter till företag, statliga och kommunala institutioner och privatpersoner. Företag, finansbolag och säljorganisationer har alla gynnats av den frivola kreditgivningen.
  • En annan orsak kan sägas vara den amerikanska jätte-finans-bubblan som sprack hösten 2008 och som orsakade problem för alla som flöt fram på gränsen till vad de klarade av. Den amerikanska finanschocken som vi alla minns förstörde kreditvärdigheten hos en mängd europeiska banker som köpt dessa falska lurendrejerifonder som amerikanarna satt ihop. Denna chockvåg blottlade mängder med finansiella transaktioner som balanserade på gränsen. Som exempel kan man ta den italienska ekonomin som under lång tid – 30 år eller mer – har hanterat en hög statsskuld eftersom landet som nation har hög kreditvärdighet och därför kan låna till låga räntor. När nu finansinstitut börjar sina attacker och trakasserier mot Italien blir den ökande räntekostnaderna för skuldbördan ohanterlig.
  • Den största orsaken tror jag dock är de stora globala agerande finansinstituten som för att tjäna pengar initierar scenarier genom massmedia som enbart är till för att skapa oro. Dessa till stor del amerikanska finansbolag som tillsammans med tyska, brittiska, hollänska och franska finansbolag saknar moraliska gränser utan beter sig som psykopatiska organismer som gör vad som helst för att få ränta på sina pengar. Dessa organisationer skapade den amerikanska finanskrisen 2008 genom sina medarbetare på det amerikanska finansdepartementet och fortsätter att dra ner världens befolkningar och länder i oacceptabla ekonomiska situationer.

Definitionen av blandekonomi kan man leka med. En ekonom definierade blandekonomi som en ekonomi där vinsterna av verksamheten hamnar i privata händer och förlusterna av verksamheter hamnar i folkets knän. Så länge detta balanseras och skapar ett system med nästan full sysselsättning kan de flesta acceptera situationen. Men när de privata finansorganisationerna och kapitalisterna nu i eftermälet till den härva de själva skapat tillsammans med korrupta eller mindre vetande politiker vill tvinga till sig än högre vinster utan att ge tillbaka något i gengäld riskerar nog hela det blandekonomiska korthuset att förlora sitt förtroendekapital av förlorarna – den verkliga makten – folket.

Oavsett vad politiker, nationalekonomer eller andra kunniga säger i media finns det bara ett problem och det är den massiva lånebubblan som idag bärs runt av politiker och deras nationalekonomiska hantlangare. Man kan bildligt beskriva denna lånebubbla som en vattenfylld jätteballong som hålls upp och balanseras av de så kallade maktens män och till viss del kvinnor. Den blir allt tyngre och antalet deltagare som är villiga att hålla upp den från det vassa underlaget blir allt färre. Det är svårt att se en annan framtid än att denna ballong måste tömmas och att alla delar av samhället måste bli vattendränkta. Man säger att den grekiska skulden är på cirka 400 miljarder euro och att rika greker samtidigt sitter på cirka 600 miljarder euro i utländska banker. Det blir uppenbart att vi alla inte sitter i samma båt.

Denna hemsida är byggd med N.nu - prova gratis du med.(info & kontakt)